en gång för många
många många många år sedan
hade jag nästan m
han såg mina hemligaste tankar
han hörde mina inre röster och svarade
smekte mina rädslor i pannan, på kinden
och över håret innan jag somnade
hans läppar smakade till och med
mitt höftben en gång
de bara råkade

sen stack han.



idag
såg jag honom igen

han påminde mig om
hur fruktansvärt jävla äckligt
förbannat ruskigt skrämmande
fin vacker speciell underbar
han är/var och alltid kommer vara.
och hur fjantig jag blir när det kommer till just honom.

önskar att mina svunna rädslor kunde
återuppstå, ta mig i örat och påminna mig om hur ont
det gjorde när
han stack
den gången för många många
många många år sedan.


när han fanns
i mitt liv skrev jag:

med hjälp av
en titt i ögonen
ser du mitt inre speglas.
och du hittar alltid
orden
för att hjälpa
mig upp,
när jag är påväg
att dala ner.

när han försvann skrev jag:

din drömska blick
fångar inte min sorgsna
utan flyger vidare
upp bland molnen
och oändligheten

jag vet
så väl
att jag inte är den enda.

jag är egentligen
ingen alls.